Så kan snål användas i en mening
- får bässen ingenting för att han är så rysligt snål !
- Titta där så det gamla nötet Vickberg krumbuktar - tänk att han ska vara så snål efter att få en slant !
- Var icke snål, säger jag : giv mig en till ! "
- Men bara efter en liten tid blev han snål och gnatig.
- Han var visst både falsk och elak och snål.
- Och när han skraltar så där omkring, är han dock så snål emot sin lekamen, att han endast njuter vatten.
- Nej, du, — farbror är snål, det är hela saken !
- Hon är snål, lysten efter gåvor, så rik hon är.
- På sitt tröga sätt var han snål, närig på bönders vis, och han tyckte allt att hon lättat hans pung på bra mycket pengar.
- Herr Markurell var inte girig, knappast snål, men han var sparsam.
- Har han blifvit snål och öfvermodig !
- - Om du så kastade den på vägen, skulle jag inte bry mig om det, återtog han, jag ville bara visa dig att jag inte vill vara snål och hård.
- Jag vet hur Stellan kommer att gnälla efter dem, han som är så snål.
- Har han då en snål och dålig herre, som inte kläder och föder honom ?
- ), så omtänksam, så försiktig, så ordentlig i sina affärer... icke snål heller... så god.
- Mamma har väl varit för snål på jästen.
- – Jag tycker att Johannes varit snål med dem, ler Magnusson, som inte förväntar sig någon superform.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
